Läseriet

Den här sommaren har jag läst böcker. I nuläget har jag läst 5 stycken Phryne Fisher-böcker och påbörjat ytterligare en, samt påbörjat en deckare som utspelar sig i Louisiana men den tog jag paus med eftersom jag hellre tar med en e-bok på plattan på resan till Island än ett helt bibliotek tryckta böcker.

Jag har ju alltid varit en bokmal, men som framgår i beskrivningen på den här bloggen så har bokmalen i mig varit trött på livet i många år. I praktiken ända sedan jag fick mycoplasma, skulle jag säga. Och det är sorgligt. Men jag tror det har ett samband med att jag stressat över gradun och inte tillåtit mig själv att läsa för skojs skull när det finns så mycket annat jag borde göra.

Nu säger jag inte att jag helt givit upp med gradun, men jag har definitivt tagit ner den några steg på prioritetsstegen. Jag ska börja om med mina studier och om jag skriver gradu vid sidan om grundstudier så gör jag det, annars inte. Jag vet inte ännu hur jag ska säga det här till min kära handledare, men nog kommer jag väl på något.

10.08.2018 kl. 12:36

Livet är helt okej.

Jag har en ny studierätt i ett nytt huvudämne och med den en ny livsplan och hopp om ett nytt, lite intressantare deltidsjobb redan i september. Man ska ju inte ropa hej, men med tanke på att det flera gånger sagts att det behövs folk, och flera stycken, till precis den uppgiften, och min arbetserfarenhet hittills med kundbetjäning inte är helt irrelevant, och jag studerar rätt sak så... hoppas jag på det bästa.

Och den här sommaren är inte så tokig i allmänhet heller. Jag har upptäckt Duolingo, och roar mig med en sån här sak som jag kanske borde ha insett att jag tycker om men som inte kanske var mitt drömyrke trots allt: att lära sig språk. Jag håller på att lära mig irländsk gaeliska. Helt onödigt kan tyckas, men det är fint.

Jag har också återupptäckt min vän pianot. Eller tja, pianospelandet. Ett piano har jag ju inte, för det finns i Helsingfors och att flytta det till Åbo skulle antagligen vara både jobbigt och dyrt, plus att det behöver stämmas och jag vet inte ens om en vanlig stämning räcker för att få det att låta uthärdligt, och dessutom är ett akustiskt piano i ett lyhört höghus en säker metod att få ovänner. Så jag drömmer om att köpa ett elpiano. Egentligen har jag redan valt ett. Jag måste bara överväga ännu nån vecka om jag faktiskt är beredd på att sätta nästan 900 euro på ett elpiano (och vänta på att jag själv är hemma efter diverse semesterresor så att jag kan, eh, ta emot det när det kommer). Men med tanke på att mina nya studier ju faktiskt är i musikvetenskap så känns ett pianoköp helt motiverat.

Och jag har insett att det är ganska trevligt att sitta med en bok i handen och läsa den, och att det är ganske trevligt att reparera jeans. Eller nå, det sista kanske är en överdrift. Men det är trevligt efteråt, när både jag och sambon har större urval, som inte längre faller i bitar, i garderoben.

Sen är det kanske en aning skrämmande att jag och sambon blir huvudsakliga instruktörer för folkdanslaget i höst, men nog ska vi väl överleva det också. Får hoppas att även folkdanslaget gör det, bara.

29.06.2018 kl. 13:54

Vårliga reflektioner

Våren är här, och med den är halva Finland mörkröd på Norkko.fi:s pollenkarta. Och jag märker knappt av det, inbillar jag mig ibland. Jag har ingen snuva, knappt sjuka ögon (bara om jag är ute länge och jag försöker undvika det), och det påverkar inte ens min andning. Jag kan sjunga utan problem! Hyposensibilisering är prima grejer!

Men jag blir fortfarande trött. Jag har fortfarande mycket svårare att koncentrera mig nu än i oktober. Jag är försenad med två inlämningsuppgifter och jag har liksom flutit genom hela kursen i ekonomistyrning och jag är nöjd om jag klarar tenten någorlunda.

Vad skulle universiteten tycka om man som studerande faktiskt på allvar gick in för att studera enbart från september till mars?

09.05.2018 kl. 13:14

Göra saker-iet

Jag har gjort saker de senaste dagarna: Jag har skickat in tre praktikplatsansökningar, skrivit och lämnat in en hemtent inom deadline (fast jag måste skicka in den på nytt i förmiddags eftersom Moodle gjorde nånting med den så att text försvann. Tur att det kapades mitt i en mening så att läraren märkte problemet!), och avklarat två föreningars vårmöten med allt vad det innebär. Redan förra veckan skickade jag in en liten uppsats även om det hände fyra dagar för sent.

Nu idag har jag tömt torkskåpet, tvättat kläder, städat mejlboxen, och sorterat mig igenom högen med papper på skrivbordet och funnit det som legat och vilat längst under: gradutext med kommentarer från handledaren.

Nu behöver jag alltså bara sitta kvar i min stol, inte vandra iväg och göra något annat, och faktiskt öppna Scrivenerfilerna med gradun och börja jobba. Inte stiga upp och börja reda upp röran på sekretären. Inte börja plocka i alla grejer på klippbordet på gästsängen. Inte ställa upp min Dianadocka igen som fortfarande ligger i en IKEA-påse efter folkdanslagets jubileumsårsfest.

Sitta kvar. Öppna Scrivener. Nu.

08.03.2018 kl. 15:10

Uppskjuteriet

Nu ska jag inte skriva om att skjuta upp saker i luften, utan det här med att skjuta upp saker på framtiden. En bekant till mig från min USA-tid delade för några veckor sedan ett citat på Facebook och jag blev nästan lite chockad över hur... close to home it hit.

Jag letade upp hela texten citatet var från (den finns här). 

Kontentan är att om en har ett seriöst problem med att inte Få Saker Gjorda så är det inte så att det är för att en är lat. Orsaken kan vara att en är ytterst högpresterande, och att faktiskt göra saker innebär en risktagning: Tänk om jag gör det här och det inte blir bra? Tänk om jag gör fel? Tänk om någon kritiserar mig? Då är det lättare att tänka att en gör det följande dag i stället.

Så i stället för att få saker gjorda - t.ex. skriva en gradu - så gör en annat i stället: diskar, städar, spelar spel, läser böcker (eller nej, det gör inte jag så länge det finns böcker jag borde läsa för att få Viktiga Saker gjorda).

Och det här känner jag ju igen hos mig själv. Ni vet, jag har skrivit om det tidigare: på jobbet (det där ganska så hjärndöda kundbetjäningsjobbet jag har) skriver jag upp saker på baksidan av bortslängda kvitton. Jag planerar resten av dagen (om jag mot förmodan råkar ha morgontur), jag planerar resten av veckan, jag planerar mitt hela fricking liv. Men gör jag nånsing det som står på lapparna? Nå, ibland. T.ex. då det handlar om föreningsåtaganden. För kanske det egentligen också är så att mitt föreningsknarkande är ett led i hela min skjuta upp Viktiga Saker-livsstrategi.

Jag inser också att kurserna jag går i informationsvetenskap och redovisning är en del av min skjuta upp graduskrivandet-strategi. Men hej - jag fick faktiskt vitsordet 5 i grundkursen redovisning (och i grundkursen i informationsvetenskap, men det är inte fullt så imponerande). Låtom oss se det som en påminnelse - jag kan faktiskt göra saker. Jag måste bara skita i risken att det kan misslyckas.

28.02.2018 kl. 20:25

Tenteriet

Jag hade glömt hur det känns att skriva en tent och ha en känsla av att det går helt okej. Det var två år sen jag skrev en tent senast och då fick jag 1 i grundkurs i informationsvetenskap. Idag skrev jag samma kurs tent på nytt och dels är jag övertygad om att tenten var vettigare uppbyggd än förra gången, men dels inser jag också att jag själv mår bättre nu än då.

Om det är något som den här hösten har fått mig att inse så är det att jag inte var frisk 2015. Jag var det nog inte på våren 2016 och knappast hösten 2016 heller. Jag vet inte om jag är det nu heller, men jag åtminstone så mycket friskare nu än 2015 att det är helt sjukt, egentligen.

Nu är det bara min bristande självdisciplin som står i vägen för, tja, alltihopa.

20.12.2017 kl. 17:36

Flytteriet

Vi flyttade i augusti. Det känns som om jag uppnått ett mål i livet bara med det. Vi är inte 100 % färdiga med att reda upp ännu men det går framåt, och allt som återstår är egentligen några hål till i väggarna så vi kan hänga upp de sista nya hyllorna och några tavlor.

Och så det där lilla projektet flytta familjens vita "lilla" 130 cm Yang Chang-piano från Helsingfors till Åbo.

Men jag har ett arbetsrum! Där bara en hylla till och en anslagstavla ska upp på väggen och några saker till flyttas runt, och förvisso ryms bara en gästsäng och inte två som jag hoppats, men det är väldigt mycket användbart. Jag behöver inte längre sprida ut mina gradutabeller över sängen där jag själv ska sova på natten.

Jag har också anmält mig till två grundkurser som börjar i slutet av oktober: informationsvetenskap och redovisning. Jag har ett vagt minne av att jag startade den här bloggen samtidigt som jag skulle gå tre kurser i informationsvetenskap och det gick ju så där, både med ett frekvent uppdaterande av bloggen och projektet få kurser godkända (1 av 3 lyckades  jag slutföra). Kanske det går bättre nu? Kanske, kanske?

05.10.2017 kl. 13:07

Harry Potteriet

En gång i tiden var jag ett verkligt hard core Harry Potter-fan. Innerst inne är jag det ännu, även om jag inte är säkert på att Pottermore hade rätt i att placera mig i Gryffindor. (Jag litar nog mer på ett hybrid-house test som placerade mig i Huffleclaw, även om jag själv tycker att Ravenpuff låter bättre.)

Men med det här i åtanke - jag reste till London för att köa mitt i natten för den sista boken, för Merlins skull - var en skakande insikt jag fick förra veckan, lagom inför 20-års jubileet av att den första boken publicerades: jag hade inte sett den sista filmen.

På fem och ett halvt år.

Den missen är korrigerad nu, tack och lov.

Jag har också precis köpt Harry Potter and the Philosopher's Stone - Slytherin edition. Jag ser fram emot en flygresa till Färöarna nu!

28.06.2017 kl. 13:24

Tankar från dagen före midsommarafton

  • Idag var jag sista dagen på det jobbet jag njutit av mest under mitt arbetsliv. På lördag återvänder jag till det vanliga slitet för brödfödan och jag kan inte säga att jag ser fram emot det så där värst. Fast mina arbetsdagar är i allmänhet kortare där. Och timlönen är högre. Och jag har mycket fler tillägg.
  • Jag fick ett avskedskaffe och en present! Jag hade verkligen inte väntat mig det efter två månader, men mina kolleger (dvs mina egna universitetslärare) är ju de härligaste som finns.
  • Jag blev igen antagen till mina egna studier och jag har lämnat in en kursuppsats. Hurra! Jag får fortsätta skriva gradu!
  • Jag har börjat skriva fanfiction igen. Och Merlins skägg så det är svårt att skriva på svenska i en genre som jag mest läst på engelska! Onekligen känns det fel att behöva kolla upp uttryck som en vant sig vid att använda på engelska och fundera över hur de bäst uttrycks på ens modersmål. Men let's face it - om jag nånsin ens ska drömma om att skriva en bok på riktigt måste jag kanske öva upp min skönlitterära svenska.
  • Vi kommer antagligen att flytta i augusti. Inte alls som planerat, inom bolaget vi hyr av nu, men på många sätt bra. Det blir lite dyrare men jag får ett arbetsrum och vi kommer att bo så pass mycket närmare stan att vi inte behöver sätta 50 euro på bussresor varje månad.
22.06.2017 kl. 20:20

Mediciner

Det är konstigt hur en ibland glömmer bort att en har sina mediciner av en orsak. När symptomen inte är grava och livshotande är det lätt att tänka att en borde klara sig med minimidosen av t.ex. långtidsverkande astmamedicinen och inte behöva ta luftrörsöppnande alls. Trots att en kanske tyckt att luften inte räckt till alla gånger riktigt.

Då är det bra att en har ett regelbundet återkommande besök hos en sköterska, i och för sig främst för att få sprutor i armarna (igår med botoxnålar, lol), men det är ju för väl att sköterskan i fråga även påminner en om ens mediciner och att det är helt okej att ta lite mer än minimidosen om det känns så.

Så att känslan av att första gången på 23 dagar fylla lungorna med luft är ganska trevlig. Det finns liksom en viss vidd på lungorna som känns som ett "mål" för när lungorna ä fyllda. Gäspningsgränsen, typ. Och dit kommer jag inte alltid utan luftrörsöppnande.

Fast känslan av att händerna darrar lite på tangenbordet är inte fullt så trevlig och det påminner om varför jag kanske vill klara mig utan luftrörsöppnande. Borde kanske kolla om det finns nån medicin som har lite mindre doser än den jag har nu.

16.06.2017 kl. 10:13

Så mycket bra den här våren

  • Två arbetsintervjuer, en praktikplats, och en inbjudan till en arbetsintervju till en plats som jag egentligen helt saknar "de rätta" studierna för
  • Avklarad folkdansinstruktörsutbildning
  • Skriva gradu på arbetstid
  • Lyckades reseleda kören både till och tillbaka från Uleåborg som enda reseledaren på plats
  • Kallad medlem i broderkören så nu får jag för alltid sjunga med i manskörssångerna
  • Lånad styckemössa och lånad klänning
14.05.2017 kl. 18:25

Nattgammal is

För några veckor sen skrev jag ett fjantigt lite facebook-inlägg om ett av de mest i-ländska i-landsproblemen: det upplevda tvånget att lyssna igenom varenda Discover Weekly-lista på Spotify. För där kan ju finnas så mycket en aldrig annars skulle hitta. Och det är ju rätt så onödigt, men sen på söndagkväll när en håxar att en inte lyssnat genom veckans lista slås en av en väldans fomo.

Idag är det redan torsdag och eftersom jag gjort en hemuppgift för instruktörsutbildningen har jag lyssnat - å ena sidan - på polskor och polskor, och dessutom har vi konsert om en månad med kören och för att nöta in en av sångerna har jag - å andra sidan - lyssnat på den på repeat. Nu åker jag i morgon till Lappfjärd för vidare utbildning, och plötsligt finns det inte så mycket tid kvar för den här veckans lista. Så jag öppnade den. Och jösses alltså.

När jag under min första höst i Åbo snöade in mig på Skottland och skotsk engelska fann jag duon The Corries. En av mina favoritballader med dem är Eric Bogles The Green Fields of France. Nu har Spotify hittat en svensk version: Tankar på nattgammal is. Den svenska texten må vara en helt annan berättelse, men den är precis lika tårdrypande.

30.03.2017 kl. 23:44

Reflektioner.

Jag hyser, i likhet med ett antal bekanta, en viss aggresion mot fenomenet "att reflektera" specifikt i studiesammanhang. Men just nu känner jag ändå ett visst behov av att reflektera lite över veckoslutet som gått.

  • Sådär helt orelaterat till kursens innehåll kan en ju konstatera att det inte var särskilt smart att glömma sin astmamedicin hemma när en skulle övernatta och vistas i utrymmen som hade minst sagt ifrågasättansvärd inomhusluft (den byggnaden som var nyrenoverad kändes inte så mycket bättre heller, fast den var dålig på ett annat sätt) och dessutom förväntades vara skärpt och energisk för ett både fysistk och psykiskt digert program. (Då är det ju tur att det finns lokala apotek. Och tur att en kan ta ut mera medicin trots att en egentligen inte får pga att en inte kan ha använt tillräckligt av den en redan har där hemma. Tur att en kan få FPA-ersättningen i efterhand också. Men det här är ju nog ett märkligt upplägg med tanke på att man får ta ut flera på en gång men inte en till "för tidigt" efter att en tagit ut föregående gång.)
  • Inspirationen flödar! Alla dessa fiktiva folkdansgrupper jag vill planera verksamhet för! Juniorer i Åbo! Juniorer och seniorer i Björkö/Replot! För att sen inte tala om ett eventuellt mera avancerat projekt, men det passar kanske inte riktigt in i hemuppgiften.
  • Tänk att jag får skapa en stegserie! Tänk att jag fick en hemuppgift som i princip går ut på att koreografera! Jag som HAR en sång jag vill koreografera! Sen måste ju det hela förenklas en aning för själva hemuppgiften, men vad hindrar mig från att göra två versioner parallellt? (Och bara skippar de där fantastiska fyra takterna som går i 5/4 i stället för bara 3/4 i inlämningsuppgiften...)

Stora frågan så här på måndagen efteråt är ju hur en ska lyckas återgå till ett stycke gradu efter detta?

13.03.2017 kl. 13:53

Tabelleriet.

Det här med att skriva gradu går ju inte sådär väldigt effektivt framåt. Jag håller mer och mer på att förlika mig med tanken på att jag kommer att bli tvungen att söka in till min egen utbildning på nytt när min studierätt upphör efter denna termin. Det är ju eventuellt lite frustrerande att jag måste söka in senast 15.4 när jag i princip har ytterligare 1,5 månader på mig att bli klar, men vad kan en göra?

Hur som helst så har jag nu kommit till insikt om en sak gällande mitt graduskrivande: om jag inte vet vad jag ska göra, så ska jag göra en tabell. I skrivande stund har jag 18 tabeller som kommer att användas i min avhandling, och vad jag gör är helt enkelt att sammanfatta det som ska göras i en tabell, och sen skriva utgående från det.

Ibland händer det sig att jag gör en massa tabeller och sen håller en oplanerad paus på någon månad och sen tar det en halv evighet att fundera ut vad tabellen egentligen betyder. För jag är inte alla gånger så bra på att ge dem lämpliga namn. Men det är nu så jag funkar, och funkar det så funkar det. Eller nåt.

10.03.2017 kl. 16:44

Det där med att veta om en är färdig eller inte.

Av förekommen anledning har jag nu i dagarna som projekt att språkgranska en liten textsnutt. Jag kan inte säga annat i det här skedet än att om jag någonsin tyckt att det är svårt att ge ifrån sig saker - texter en skrivit, främst - så är det här ännu värre.

Det är ju lite av ett prov. Och det som spökar mest i mina tankar när jag stirrar på Worddokumentet är "är det där kommatecknet ditsatt för att jag ska fatta att ta bort det eller ska det på riktigt vara där?" och så vidare. Med andra ord - min stora fråga är egentligen om texten är genuint är i det skedet att det är dags för språkgranskning eller om texten är bearbetad för att se till att jag ska ha nånting att komma med.

Delvis känns det nämligen som att det inte finns något att anmärka på, men delvis finns det fel som är så galna att jag har svårt att tro att en seriös skribent skulle hitta på något sådant i gott uppsåt.

24.02.2017 kl. 13:06

Egentligen vill jag vara en bokmal och språknörd, men bokmalen och språknörden i mig är lite trötta på livet.

I stället kör jag hårt som körnörd, föreningslivsknarkare och styrelsemedlem extra ordinaire. Därutöver folkdansare, no-pooare, balkongodlare, handarbetare och studerande kassatant samt övertygad whovian.

 

Jag finns också på instagram och twitter.